.

Nu ärade läsare av denna blogg så får ni ursäkta mitt lite purkna humör...  Tänkte göra något kreativt av det hela och skrev en inte så poetisk dikt....



 Nio långa dagar kvar
Svullna fötter nu jag har
Går och vaggar som en anka
kan inte låta bli att svanka
Otyplig och tjock och tung
känner mig 100, fast så ung

Magen spänd som en ballong
hela världen känns för trång
kan knappast mig i sängen vända
Varför kan inget snart mig hända?
Som en värk eller kanske två?!
Skulle bli så lycklig så...

Men det blir nog snällt att vänta
Trött och sliten, svullen jänta
Stackars Fredrik hör mig gnälla
Ber mig ej att sluta, han den snälla
Snart är bådas tålamod slut
Tycker ungen borde UT! 



Här kommer lite bilder från måndagens strand timmar...










På dessa bilder så gräver de en fallgrop av något slag... vem eller vad som skulle trilla i förtäljer icke historien men de arbetade mycket entusiastiskt med denna fälla...