.

Har nyss kommit hem från frisören med Gabriel och alla som vet hur han brukar bete sig när vi ska klippa honom (skriker, gråter, svettas och ålar sig) vet nog hur orolig jag var på väg dit. Men väl där va han som en liten dröm som satt och tittade på frisören, på sig själv i spegeln och pratade lugnt med mig. Ingen fara på taket där inte! Han va så snäll att jag nästan blev aldeles rörd och sen somnade han på vägen hem så känslan jag har (migrän) ska jag nu försöka göra mig av med.


Gabriel hittade en snäll hund att klappa innan det var dags...

Är hon inte klar snart?

Nästan färdig. Hon va så duktig och det var Gabriel med :)